Fruitloops

Hon kom in i våra liv likt en blond virvelvind, med mycket kärlek till mat och långa promenader.

Hjälpte till med att fostra sin son gjorde hon även och jag kan nästan tänka mig att hon tyckte att han kunde vara lite besvärlig ibland - men hon älskade honom lika mycket som hon älskade mycket annat i livet.

Hon var en bestämd dam som inte tvekade med att säga till när hon ville ha mat eller gå ut, vilket gjorde henne väldigt rolig.

Jag skulle inte vilja påstå att färgen hon hade på hårstråna definierade henne, men hon kunde lätt framstå som lite korkad - om inte en riktig prinsessa. Kanske var hon smart som lät andra göra jobbet, medan hon tog hand om belöningen.

Något hon absolut inte gillade var att simma/bada/duscha och hon satt hellre på strandkanten och tittade när hennes son lärde sig motvilligt att trampa vatten. Få gånger var vi tvugna att doppa henne i vattnet när det var för varmt ute.

Att vara ensam hemma var jobbigt de allra första gångerna hon behövde vara då och det var då vi insåg att hon var benägen att öppna dörrar och yla. 

Ett skall och ett lurvig viftande svans i hundgården - det fick man alltid som hälsning när man kom hem.

Eloisa, även kallad Loija, gumman, prinsessan, blondin och dylikt, lämnade oss med många fina minnen som vi absolut inte kommer glömma i första taget.

Hon var älskad av väldigt många och fick en hel del hundrädda människor att le och faktiskt tycka att hon var söt.