- Umi.

Så den senaste veckan har varit ganska hektisk med jobb, hundpassande och allt annat man kan tänka sig.
Som jag skrev i inlägget innan så fick vi passa sötaste hundvalpen Umi, som är en Engelsk Staffordshire bullterrier tik på 6 månader.
Vi gjorde allt för att hålla henne någorlunda unerhållen, med hundlekstunder och utflykter. Bland annat åkte vi till Brandalsund för en liten mysstund vid vattnet med henne och Taito.. Lättare sagt än gjort - då Taito älskar att skälla på vågorna HELA TIDEN. Det är lite utav hans OCD, vilket kan vara jobbigt men vi lyckades ha en riktigt mysig stund medan Umi åt på allt. Hon var som ett litet barn på riktigt, haha.
Det var en riktigt mysig dag för både mig och Fredrik då vi fick umgås tillsammans en hel dag. Ibland glömmer man att de enklaste sakerna kan vara så himla mysiga och vi vill umgås så mycket som möjligt nu innan augusti kommer.
Umi åkte hem i tisdags och det har varit lite tomt, men samtidigt så visste vi ju att hon skulle åka så det blev inte så mycket tårar - tack gode gud. Tror mest att Fredrik saknar någon att skeda med på morgonen haha.
 
 
 
 
 
 

- Little Cuite.

Äntligen en varm dag när jag är ledig.
Sommaren har verkligen börjat visa sig, och det är verkligen så underbart!
Vi har fått möjligheten att passa sötaste Umi igen och jag är äntligen ledig när vi har henne! 
Jag tänkte att jag skulle ta en tripp till mina föräldrar och låta vovvarna mysa lite i solen tillsammans. Samt hoppas på att Umi slutar morra åt Taito hela tiden! Haha! Vet inte om hon tror att han är en stor, läskig björn eller något! 
Hon är ju annars en väldigt mysig tjej som gillar att busa och äta! Bara 6 månader är hon men ändå så väldigt lyhörd. 
Valpar är ju det mysigaste som finns. 



- Eloisa

Jag vill dedikera detta inlägg till en mycket speciell dam.
Hon kom in i våra liv likt en blond virvelvind, med mycket kärlek till mat och långa promenader.
Hjälpte till med att fostra sin son gjorde hon även och jag kan nästan tänka mig att hon tyckte att han kunde vara lite besvärlig ibland - men hon älskade honom lika mycket som hon älskade mycket annat i livet.
Hon var en bestämd dam som inte tvekade med att säga till när hon ville ha mat eller gå ut, vilket gjorde henne väldigt rolig.
Jag skulle inte vilja påstå att färgen hon hade på hårstråna definierade henne, men hon kunde lätt framstå som lite korkad - om inte en riktig prinsessa. Kanske var hon smart som lät andra göra jobbet, medan hon tog hand om belöningen.
Något hon absolut inte gillade var att simma/bada/duscha och hon satt hellre på strandkanten och tittade när hennes son lärde sig motvilligt att trampa vatten. Få gånger var vi tvugna att doppa henne i vattnet när det var för varmt ute.
Att vara ensam hemma var jobbigt de allra första gångerna hon behövde vara då och det var då vi insåg att hon var benägen att öppna dörrar och yla. 
Ett skall och ett lurvig viftande svans i hundgården - det fick man alltid som hälsning när man kom hem.

Eloisa, även kallad Loija, gumman, prinsessan, blondin och dylikt, lämnade oss med många fina minnen som vi absolut inte kommer glömma i första taget.
Hon var älskad av väldigt många och fick en hel del hundrädda människor att le och faktiskt tycka att hon var söt.

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta och mina tankar, fina lilla blondin.
Nu får du springa fritt över ängar och i skog lika frisk som den dagen du först kom till oss.
Alltid älskad. 

Eloisa
2002-2015