Hjälp! Min Lapphund har blivit en Bullterrier!
I vilket fall så kom jag hem och inte förrän jag var vid hundgården så märkte jag att något var fel; Det var alldeles för tyst.. Jag lyfte blicken från mobilen som jag hade knappat på innan jag såg in i hundgården. Där såg jag en överlycklig Taito men också en väldigt tillbakadragen Loia. Inte förrän hon vred på huvudet så såg jag vad som var fel; Hela hennes nos var uppsvullen samt en del av halsen.
Panik var det första som gick igenom mitt huvud. Det här var något som Taito hade råkat ut för när han var valp (ca. 4 år sedan) och då fick han åka till veterinären. Uppenbarligen hade han blivit biten/stucken av något. Så det första jag tänkte var "Hon kommer dö!".. Men jag lugnade mig med att Taito hade klarat sig så jag skyndade med att hämta vattenhinken och släppa in dem. Dock ville inte Loia gå så mycket.. Så det var jobbigt att få in henne, men till slut lyckades jag. dock ville hon helst bara stå still i hallen på en och samma plats..
Väl inne så försökte jag panikartat få tag på min mamma och min pappa men ingen av dem svarade i telefonerna så efter en timme, med Loia liggandes i hallen, så ringde pappa tillbaka och ja gförklarade för honom vad som hänt.. Så han sa att han skulle skynda hem.. En timme senare kom han hem och fick rusa över till grannen (som har Beagle kennel) för att be om ett nummer till en nära veterinär. Samtidigt så ringde mamma och jag förklarade för henne vad som hänt.
Taito försökte leka med henne, nosa lite och putta på henne sådär som han alltid gör, men hon pep till så hemskt så fort han bara snuddade henne att det skar i mitt hjärta.
Mamma tyckte att vi skulle åka till veterinären, men vi fick lugnande besked av den veterinär vi pratat med på telefon att de tabletter vi fått till Taito förut skulle hjälpa. Så med lite leverpastej och övertalning så fick Loia i sig 12 tabletter och ligger nu ute på gräsmattan och rör sig så lite som möjligt.
Vet inte vad jag hade gjort om hon hade strykit med.. Hon är en sån underbar liten 6-årig bitch att jag hade väl gråtit ögonen ur mig med tanke på allt ståhej runt omkring mig nu. Hade väl tappat fotfästet totalt och bara blivit apatisk eller något.. För hundarna är de ända som faktiskt håller mitt humör uppe mest hela tiden just nu.
Veterinären sa åt oss att ge våra Prednisolon tabletter och låta henne ligga ner och vila så mycket som möjligt. Hoppas det går över.. Kommer inte våga släppa ut henne i hundgården imorgon annars!
På söndag ska jag, Taito och mamma träna agility med Marie! Det ska iallafall bli något kul på en ganska händelslös, tråkig och jobbig vecka.. Hoppas det går bra! Fast jag vet ju att Taito är bra på det mesta, så det kommer nog funka galant!
// Sakito