Hard work, work.
Det känns.. På något vis som att jag inte ska göra ett skit på lovet.. Men samtidigt så ska jag faktiskt det. Jag ska ju jobba imorrn, jobbar kväll till och med. Kommer sluta 21.15.. Sen på torsdag ska jag promenera med Lisa lite. Lät plugga sen för det MÅSTE jag. Jag måste skriva den där svenskan till nationella.. Vill inte faila. Sen på fredag ska jag upp till den stora staden. Träffa Joy.. Hoppas på lite fler folk också, för jag kommer inte åka upp någe mer sen. Sen på lördag så ska jag till farmor på middag, allhelgona middag, och Jamal ska med, stackarn. Morsan tyckte det lät som en underbar idé.. Haha.. Säkerligen. Lär bergis antingen släpa med mig honom hem eller åka till honom. Saknar honom, för det känns som om vi inte har setts på en evighet.. Eller så är det bara jag som tycker det, för att jag har varit lite nervös inför jobbet osv. Vet inte.. Försökte ringa honom igår och prata, men han svarade inte så jag ringde Kitten istället. Behövde lite uppmuntran inför jobbet tror jag. Var ordenteligt nervös igår och imorse.. Men när jag kom dit så släppte det pretty much. Behövde nog bara lite uppmuntran från dom nya arbetskamraterna och det fick jag ju. Vi åt tårta också, yummeh!
Plötsligt stannade allt.. Bara i någon sekund eller minut.. Kan inte avgöra riktigt. Men just nyss så satt jag bara still och stirrade ut i tomma intet utan att tänka på något alls. Det var skönt. Den lättnaden känner jag med få människor nu för tiden.Kände så oftare förut. Bara att sitta och stirra ut i tomma luften kanske inte var det jag menade, men.. Den där känslan av att inte behöva tänka på något särskillt när man är med någon. Jag kanske borde börja meditera? Känner mig lugn i den sinnesstämmningen.. Avslappnad, lugn och .. Ja.. Lugn. Borde kanske testa det. Eller åka bort. Det är väldigt bra meditation faktiskt. Rekomenderar det väldigt mycket. Borde faktiskt göra det igen. Snart. Tänker för mycket på den där personen jag inte vill tänka på just nu, han som råkade göra mitt liv lite mindre roligt när morsan berättade att han varit här. Vet inte varför eller hur, men just då så kände jag mig precis som när det där jävla problemet med honom dök upp. Och jag som hade varit så sjukt lycklig, glad och välmående i minst två månader.. Men det kan ju bero lite å att det är höst och mörkt också. Vi får se om det blir bättre när våren kommer.. Lite höst/vinter depp är ju något som alla lider av någon gång i livet skulle jag gissa. Yada yada..