Jag gör som jag vill.

Jag fattar inte varför jag känner att jag behöver förklara mig till människor jag inte ens känner.. Men nu känns det som så, och då får det bli som så.
Jag har inte pratat med Jamal sedan början av Juni detta år. Just bara för att jag visste, från djupet av mitt hjärta, att det inte skulle funka att vi var vänner. Inte efter vad som hade hänt. Jag lämnade det och brydde mig inte. Problemet var bara det att folk började nämna honom runt omkring mig, säga att han hade frågat efter mig, frågat DEM hur JAG mådde. Varför gjorde han det? Jag har ingen aning och jag tror aldrig att jag kommer få svar på det. Medans jag - i andra hand - har inte nämnt NÅGOT om honom. Inte ens till hans vänner som jag träffat på.
I Augusti träffade jag Max, som jag har umgåtts med sen dess och jag har mått bra med honom. Max är en underbar kille som jag absolut aldrig vill släppa taget om vet jag nu. Han är en av de få människorna jag vet att jag vill hålla hårt fast vid, för även om han inte vet det så har han hjälpt mig mycket. Han får mig att tänka på andra saker - tänka om och le istället. Han har fått mig att glömma Jamal.
I lördags var vi på samma uteställe, för första gången på säkert.. Jag vet inte.. Flera månader. Ja, jag har undvikit att gå till ställen där han skulle kunna vara. Varför? För att jag inte orkar att vara runt honom, för att jag vet hur han är. Jag vill inte höra "Tja, hur är det med dig?!", som om ingenting har hänt. För jag kan inte låtsas som det, då ljuger jag för mig själv och sån är jag inte. När jag såg honom i lördags brydde jag mig inte - inte ett dyft. Jag hade kul, dansade och umgicks med mina vänner - som också råkar umgås med Jamal. Och efter det verkar folk ha fått det om bakfoten att jag har gått och kollat efter honom, men det gjorde jag inte. Han råkade bara sitta med Milla, Hevin, Alex, Elin osv.
Jag har gått vidare, vare sig folk vill tro det eller ej, men det gör mig upprörd att folk ska sitta och skriva meddelanden till mig om att jag dömmer både Jamal och Galina när vi går ut för första gången på samma ställe på flera månader - när jag egentligen bara försöker leva mitt eget liv. Att jag skrev att Jamal är en fegis är för att han hade samma dag gått till en av mina kompisar och frågat hur jag mått och när hon hade sagt "Fråga henne själv" så hade han sagt "Ja, jag måste bara ta till mig modet". Och ja, jag tycker det är fegt. Har sagt till honom att han bara kan komma och säga till mig som det är - vad han vill säga. Men han är helt enkelt för feg.
Jag vill leva mitt eget liv och jag ser framåt - inte bakåt. Jag ser framåt mot min Australien resa som jag kommer verkligen behöva nu känns det som. För just nu går det en massa skitsnack om mig överallt. Om att jag snackar skit om Galle, att jag hatar Galle, att jag ogillar Galle, att jag fortfarande tycker om Jamal osv. Men inget av det är sant, speciellt med tanke på att folket som säger det inte känner mig. Jag vet inte vilka det är som vill smutskasta mig eller varför, men jag måste bara få säga att jag vill leva mitt liv.
Jag vill sköta mitt - så får alla andra sköta sitt.
Mina vänner skulle aldrig ge sig på Jamal sådär, och det vet både han, jag och alla mina vänner.

Tack för att ni läser min blogg - ni som gör det. Men jag funderar på en bloggpaus. Är så grymt trött på att få höra "Du är si" och "Du är så" bara för att jag säger vad jag tycker och tänker. Jag vill bara vara ifred..

Imorgon ska jag se New Moon med Ellika.
Får se om humöret går upp igen.
// Sakito

Kommentarer:

1 Hannis:

Fortfarande. Du ar bast och jag alskar dig.

Kommentera här: