Fruitloops

I refuse to cry.
Jag har aldrig bondat så snabbt med en människa som jag gjort med dig. Aldrig någonsin har jag slappnat av så fort och låtit mig själv "fri", mitt inre jag.
Inte ens med Luke.
Fine, alla har vi fördomar i början ("meeeloooonaaaaas?? Meeloooonaas??") men du slog sönder dom så sjukt fort och lyckades ta dig innanför min personliga bubbla så sjukt fort.
Min mur har varit stark, pga olika saker som hänt mig men för en gångs skull har jag vågat öppna mig fort och lita på dig. Och jag litar bara på dig och 2 andra människor ska du veta.
Du och din fina badger har krupit djupt in i mitt hjärta och hur glad jag än är för er skull att ni äntligen ska få åka till landet där ni verkligen hör hemma så önskar jag att jag kunde få behålla er i en låda under min säng och ta fram er när jag kunde. Och bara.. Leva.
Jag önskar att vi lärt känna varandra tidigare, fast ändå inte, för hur mycket svårare hade det inte blivit då?
Du är en av dom underbaraste, finaste, ärligaste, vackraste, roligaste, sjukaste och totally awesome person jag någonsin mött och jag tackar dig för den tiden vi fick, för det var bland den underbaraste tiden jag haft på jobbet jag haft - believe it or not.
Jag LOVAR att komma och hälsa på er i Sydney, min lilla pimpkin, lax, melon, lök, surikat, knasboll.. Kärt barn har många namn.
Finaste, Erika Flinkman.
Detta blir inte det sista.